var inne på vovve idag å lästa ett inlägg som lyder: "Är det elakt att inte valla med en vallhund? Många har svarat och det är blandade svar. En border collie var denna personsom skrev inlägget inne på och dom är ju väldigt krävande och aktiva som förmodligen mår bäst av att valla, sen finns de ju border collies som ej är bra på valla å då kan dom ju ha de bra hos nån som är aktiv av sig på andra sätt som t. ex. agility.
Skulle nån fråga mig om jag tycker att nån som inte ska jaga ska ha en jakthund så skulle jag inte stödja eller rekommendera det... för några år sen kanske men inte i dag då jag fått se hur de kan gå.... Då tänker jag på Aska som älskar att jaga å det är de hon helst av allt vill göra, jag önskar jag kunde ge henne det men jag är ingen jägare å kommer inte att bli. Tanken har slagit mig flera ggr. om hon skulle ha de bättre hos en jägare?

idag skulle jag inte köpa en jakthund i alla fall då jag tycker dom bör tränas redan från början till att jaga å användas för det å för sällskap såklart! Sen kan man självklart ta han om omplaceringar som ej kan/vill/är bra på det dom "ska göra" det som är med vallhund är ju att dom passar bra till allt möjligt å det är ändå en hund man kan ha utan att den får valla bara den får arbeta på andra sätt tycker nog jag men en jakthund, nej.
Så är det fel att ha en vallhund utan att valla med den? jag skulle nog svara nej men att det beror på vilken typ av vallhund man skaffar. Man slipper då oftast att dom rymmer från en som jakthunden och som också är så skarp.
Har lärt mig så mycket av Ronja och Wilma å vet att det går att ha jakt och vallhundar som man kan ha lös, som inte sticker som man kan träna att INTE jaga, rymma men tror det är mycket tur och mycket för att jag haft Ronja sen hon var valp men har också fått se att det inte går att ha en vall/jakthund lös, som rymmer... Så det blir inga fler jakthundar i framtiden, kommer alltid att älska dom raserna men passar dom mig, nej.
Tror även att mycket ligger i det att du hade Ronja från valp.
SvaraRaderaUrax var Karelsk björnhund, jämthund och jaktlabrador, utöver bordercollien. Omplacerad efter de första fyra månaderna, p.g.a. att han var för krävande.
-Visst var han "hopplös" de första 4.5 åren.. men sedan föll allt på plats. Det är många som har ett tomrum efter honom numera. Han gjorde ett bestående positivt intryck!
Om vi vallade, eller jagade tillsammans? Inte direkt. Han hjälpte grannen ta in förrymda kor.. och han älskade får och hästar.
Vi höll oss med en egen liten social flock annars, och vi viltspårade. Jag hade valt ut änder, ekorrar och löskatterna i sandlådan, som tillåtna "byten". Att lura på, ställa och skrämma iväg. Naturligtvis under min vägledning! Så hade vi ändå det gemensamt. Ingen kom till skada, och det var säkrare än björnhonan tvärs över vägen.
I övrigt höll jag honom dränerad på överskottsenergi vid cykeln, och nära mig för det mesta. Ville inte väcka ngt. ogillande mot honom, eller mot hundar generellt! Till slut visste han sina områden, och var nöjd med att hålla koll på dem. Gärna i lek med andra.
Utpräglade arbetshundar, alla individer, bör få göra någonting. Men att att gammelfarmor inte kan ha gråhunden? Njaee.. Det är ingen absolut sanning. Bara hon är medveten, och livet i övrigt är intressant tillsammans? Många gånger bättre, än all tid i hundgården. I väntan på älgjakt.