Wilma rymde!

Nu är hon bråkig tanten, i lördags rullade hon i bajs och igår rymde ho och var borta i ca 45 min.

jag och R. var ute och gick vid nydalasjön med hundarna i går kväll. Allt var frid och fröjd tills vi var på väg hemåt. Scarlet och Wilma gick nån meter bakom oss bara nån min. och när jag vänder mig om så var dom borta. Vi hitta dom och såg dom på en gård med en stuga, dom nosa som 17 på backen där, hittade nå rådjursspår antagligen. Jag och R. ropa på dom men ingen lyssnade, såg att Wilma hörde mig men sket fullständigt i mig, jag kunde inte hämta henne heller då de är så mycket snö, man sjunker till låren. jag ropade bestämt att nu kommer du Wilma å då sprang skit-hunden in i skogen å började skälla bara några meter från oss. Hon ställde förmodligen ett rådjur. Scarlet följde Wilma. R. gick in i skogen i den djupa snön men då for dom längre in i skogen, förmodligen så kände å hörde rådjuret att R. så den sprang i väg, då hörde man wilma skälla längre bort. Då blev jag så förbannad så jag sa att nu går vi, dom kommer.

Oron började komma efter en kvart, först blir man arg å sen svin orolig, vi går fram och tillbaka och ropar å ropar men ingen scarlet eller wilma. Efter ca 20 min. så kom scarlet men ingen wilma, hörde henne inte heller. Jag fick lite smått panik efter 30 min, såg framför mig hur wilma låg skadad nånstans å att jag kanske aldrig få se henne mera, att nåt hänt henne. Jag försökte behålla lugnet. Vi ropa å leta å tillslut så kom hon lunkandes mot oss, hon hade som vanligt inte bråttom... Ferdinand. Jag blev sååå glad att se henne, kände sån lättnad och kunde äntligen gå hem igen. Wilma var i alla fall trött å belåten efter promenaden :P