Älskade Ronja!

Ronja gumman min är 11 år, snart 12 år gammal och har som ni vet artros och den har spridit sig till ryggen och den sista tiden har hon varit halt till och från. Vi har testat att byta till en annan medicin vilket bara gjorde henne sämre, sen bytte vi tillbaka till previcox ( smärtstillande ) och det har varit bättre i ca 1 vecka men för 3 dagar sen så gick hon jätte dåligt på höger bakben och då brast jag ut i gråt och ringde till veterinären och bokade tid för det där man aldrig vill boka tid för, avlivning. Jag grät så jag knappt kunde prata. Hon jag pratade på veterinärstationen sa att jag kan ju ringa och avboka tiden om Ronja blir mycket bättre och hon har varit väldigt pigg och "bra" hela helgen med i torsdags mådde hon ej bra, då jag ringde veterinären. Jag och gubben har gråtit till och från sen i torsdags och jag har velat fram och tillbaka och velar ännu, hur ska jag göra, tänk om hon kanske är bra nu ett bra tag till, gör jag rätt, en massa frågor bara snurrar i huvudet men nånstans inom mig har jag ju redan bestämt mig, vill att hon ska ha sin värdighet kvar och inte vara så dålig att hon ej kan resa sig upp, vill inte minnas sista dagarna med henne så. Jag pendlar mellan att fatta att detta händer och mellan att det inte händer, kan tränga undan känslorna och tankarna och sorgen stundvis och stundvis har jag sån himla ångest och bara gråter. Att ta ett sådant här beslut är fruktansvärt, hon kan ju inta prata, när de känns som jobbigast så tänker jag att hon kanske ej behöver somna in i morgon men sen så slår de mig att hon kommer troligtvis att bli halt snart igen och att det inte är roligt för Ronja att bli lämnad ensam hemma när jag går ut med Aska och Wilma, hon ska inte behöva ha ont mer. Hon blir snart skendräktig också och att vara 11 år och inte frisk och bli så tungt skendräktig som Ronja blir måste vara väldigt påfrestande, min älskade bästa gumma ska ej behöva genomgå det. Sist hon var skendräktig var hon jätte orolig och så pluss att jag börjat lämna henne mer de tar på henne. Det jag inte förstår är hur jag ska kunna släppa taget om henne, hur jag ska kunna sitta med Ronja i min famn utan att bryta ihop i morgon hos veterinären. Jag förstår inte det men jag måste vara stark för Ronja, det är mitt ansvar! Jag har försökt vara stark sen i torsdags, gråtit en massa men också varit glad och haft och har de superbra med Ronja, vi gör roliga saker som Ronja älskar, myser massor och äter en massa smarrigt. Denna helg är hennes helg. Vi har sovit tillsammans. I går var jag och gubben på skallet å fika med hundarna, Ronja njöt av frikadellerna som hon fick där. I dag har vi spårat och lekt, försöker va så mycket som jag bara kan med henne och vara stark för henne, vill ej bara gråta bort sista tiden med henne. I fredags så var B. och R. och hälsade på Ronja, ville säga hej-då. Då blev det så uppenbart för mig att detta händer, när dom farit hem så bara brast det för mig, grät. Det var fint av dom att komma och pyssla om Ronja en stund. Tack B. och R. För att inte glömma gubben, världens bästa husse, tack och lov att jag, vi har han, skulle ej orka detta utan han. Han tröstar mig och pysslar om mig. Min älskling! Tur att man har hundarna, vännerna och gubben! Har svårt att föreställa mig att vara utan Ronja, de kommer gå och livet går vidare men kommer att sakna henne varje dag, resten av mitt liv för Ronja är en av mina absolut närmaste och bästa vänner, hon står mig så otroligt nära. 11 år tillsammans är en lång tid, den längsta relation jag haft, hon har varit vid min sida i 11 år i vått och torrt hur jag än mått har hon varit där. Hon är min idol, trots smärta och besvär så är hon alltid glad och kämpar på, ger inte upp. Hon är min ängel och kommer alltid att vara det. Hon kom in i mitt liv när jag behövde nån som mest, jag blev en ny människa när jag skaffade henne, gladare, tryggare, starkare och klokare. Hon har lärt mig så oerhört mycket. Min första alldeles egna hund som blev världens bästa hund! Vi har skrattat och gråtit tillsammans och bråkat en massa och myst en massa. Hon har i många år varit min enda riktiga, pålitliga vän. En sånt starkt och fint band som jag har med Ronja får man inte ofta i livet men jag har fått jobba för hennes tillit och hon har gett mig 11 helt fantastiska och lärorika år. Finns massor att berätta om Ronja men för att sammanfatta henne kort: hon är en stark, trygg, stabil varelse med en vilja som stål min bästa vän, min ängel mitt hjärta som jag älskar obeskrivligt mycket! Och jag vet att hon kommer vara med mig resten av livet på nåt sätt och att vi träffas nån gång igen. Älskar dig Ronja!!!!!!!!

Från Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter. Idén till namnet (och många andra namn i boken) fick Lindgren från en bilatlas. Namnet Ronja kommer från den norrländska sjön "Juronjaure". Det finns dock personer som heter Ronja som är födda innan boken publicerades.
Ronja är också en rysk smekform av Veronika
I hebreiskan finns namnet Ronyah som betyder "Guds glädje".
I kurdiskan betyder Ronja "min ögonsten".


Ronja fick sitt namn för jag tyckte hon påminde om Ronja rövardotter, vilket hon gör. Hon är modig, självständig, tuff, klok, envis, snäll.