Veterinärbesök igen...

Idag var vi med Ronja till veterinären, det var både skönt och skit jobbigt, började till och med grina och det brukar jag inte kunna göra framför folk jag inte känner väl men när de kommer till detta med Ronjas hälsa så är det svårt att hålla tillbaka oron och tårarna. Veterinären sa b.la. att hon tyckte att Ronja blivit stel i frambenet, det ben hon blir halt i till och från och att hon bara får gå kortare promenader och gå oftare i stället. Hon sa också nåt som följt mig i huvudet hela dagen och kvällen: "hade Ronja varit min hund så hade jag tagit bort henne för längesen" Alltså då brast det... man kan ju säga vad man tycker men de där tycker jag var lite hårt då de fick mig att känna mig som världens hemskaste matte! Jag sa att jag tvekar på att "ta bort" henne pga att hon är så pigg och glad just nu, hon är som en valp nästan och hon höll med mig om att det blir svårare då, när hunden är så pigg och klart i huvudet, i övrigt, det är ju Ronjas kropp som strular, hennes höfter och rygg vilket leder till överbelastning i frambenen vilket har lett till hälta fram antagligen. Hon sa att vi kan testa ge Ronja rimadyl några dagar i stället för previcox för att se om det blir bättre med smärtan och blir det inte det och hon blir halt igen då finns det inget annat val än att låta henne somna in, då känner jag att ja gjort det jag kan. Tänker bara på detta nästan hela tiden, gör jag rätt, hur mår hon egentligen, hur ont har hon, hur känns de för henne att vara kvar hemma när jag går ut med Aska och Wilmis, tänk om hon blir halt imorgon igen, hur mår övriga flocken av detta, kommer jag orka så länge till med att dela upp hundarna, gå ca 5 ggr/dag med Ronja????? Osv... klart att man måste anpassa sig efter Ronja nu så mycket det går, hon är gammal och det måste man ta hänsyn till men måste ta lite hänsyn till Aska och Wilma också, på sätt och vis hade det varit mycket enklare detta nya i vardagen med Ronjas problem om man bara haft henne att tänka på men men...hade ju varit hemskt utan Aska och Wilma! Dom verkar å känna på sig att jag är ledsen och att Ronja ej är lika pigg och de är säkert lite konstigt för dom att Ronja ej är med, Wilma tycker ej om att man delar på sig riktigt och Aska "hämtar Ronja och Wilma ibland när vi ska ut, hela flocken ka ju ut såklart tycker hon! Veterinären sa också att Ronja är en tuff dam, hon visar inte i första hand när det gör ont eller om hon har ont, hon vill så gärna hänga/vara med flocken, så klart! så hon kämpar på. Har också märkt att Ronja är lite stressad nu också vilket bekymrar mig mycket men det beror väl på att det blivit förändringar i vår vardag + att hon känner att hon ej kan va med alltid längre :( och så har jag ju börjat steget vidare tre dagar i veckan + annat på torsdagar och dom är ju van att va med mig typ jämn...sen får hon ju mindre motion nu också vilket också är en omställning för henne, försöker ju aktivera henne på andra sätt men det är svårt att trötta ut henne med bara hjärngympa men hon måste vänja sig vid de "nya livet" och jag med för den delen.... nu har vi sagt att vi ska testa med rimadyl och kortare promenader så får vi hålla tummarna att hon får vara med ett bra tag till och får vara pigg och glad som hon är nu.

På tal om veterinären så hitta jag en liten små rolig bild på nätet: