Ca 5 månader sen min ängel fick somna in...

....Saknar min Ronja, min bebis. Saknar att hålla om henne å ha henne i famnen mitt lilla hjärta.Saknat till och med hennes skall!!! Tiden går så fort, tänk att det är 5 månader sen hon fick somna in. Fortfarande så får jag upp minnesbilder när hon får insomningssprutan och tar sina sista 3 andetag, det gör så fruktansvärt ont, ja får som panik när jag tänker på det. Att släppa sin hund är inte lätt, att lämna sin bebis liggandes inne i ett rum hos veterinären, usch! Jag minns att jag mådde så illa att jag ville spy när vi satt där och strök på henne, jag höll på att sprängas av panik och ångest men försökte vara stark och lugn för Ronjas skull men kunde knappt titta på henne. När veterinären satte kanylen i benet på henne så ville ja bara skrika, ångra mig och ta Ronja där ifrån men jag fick bita i hop, visste nånstans att detta måste ske just då. Sen när hon fick sprutan som fick henne att somna in så lät hon: "hu, hu, hu, 3 ggr. Det återupprepas i mig titt som tätt och jag får sån ångest och vill bara storgrina, förstår ej hur jag ska klara detta en gång till och en gång till, det är fruktansvärt...går inte att beskriva hur det känns....

Jag minns också dom bra och fina stunderna med min älskade Ronja, alla våra äventyr, bara jag och hon. I flera år var hon i princip min enda vän! Utan henne hade jag kollapsat känns det som, var rätt så ensam då. Vi har vandrat, gjort en massa skoj i skog och mark, Ronja hade ett väldigt innehållsrikt liv men massor av äventyr. Hon har följt med i princip överallt, hon var alltid vid min sida och ví har fått så oerhört mycket tid ihop då jag varit sjukskriven större delen av hennes liv.

Ronja var ju expert på träning, hon kunde allt, helt otroligt. Hon ÄLSKADE att träna med mig, hon blev helt lyrisk när vi skulle träna, speciellt spår och personsök, saknar att träna med henne massor för det var det bästa hon visste, saknar hennes trogna sida, hon kunde ju vara lös överallt och följde med och såg upp till mig och tyckte jag var bäst, det var BARA jag som gällde....lite Gubben också, det var få människor som Ronja tydde sig till, det var jag, en till person och så gubben. Så den som säger att man inte kan träna lydnad, agility med en jakthund och ha en jakthund lös har väldigt fel, det bevisar Ronja :P En jakthund som Ronja är nog ovanlig men det finns och det går att ha dom lös med mycket träning och envishet :)  sen går det ju inte med alla jakthundar tyvärr som t.ex Aska busan :P...... Man fick inte Ronjas tillit och respekt gratis utan man fick jobba stenhårt för den. Minns en gång när jag var magsjuk, hade ca 40 graders feber och kunde inte kliva upp ur sängen och en kompis som Ronja kände väl skulle komma å rasta hundarna, hon vägrade att lämna min sida, hon låg alltid bredvid mig när jag var sjuk och ville inte gå ut på hela dagen, min ängel! Min kompis försökte locka henne med allt möjligt och när han skulle sätta på henne kopplet så morra hon men hon gick tillslut med och direkt de kom in så hoppa hon upp i sängen och la sig bredvid mig. Ronja var så egen och speciell, svårt att förklara, sån otrolig karaktär, ville hon gå till höger så testade hon alltid mig att få som hon ville och gick åt höger, om jag fortsatte åt ett annat håll så stod hon bara kvar, en bra stund bara för att envisas, tillslut kom hon :P Hon hade en egen vilja in i det sista, en kämpe med ett otroligt stabilt psyke, bättre hund får man leta efter. Hon var snäll mot allt och alla! Gick ihop med alla hundar, självsäker och så otroligt trygg, tänk att min första hund blev såååååååå bra! Nästan allt jag kan och lärt mig om hundar är tack vare Ronja och att jag skaffade henne, en mer tjurig och envis dam får jag nog leta länge efter, hon testa en alltid lite då och då och på äldre dagar var det mest bara mat och godis som gällde....och matte förstås och husse gubben.

Hittade en bild från 2009 när vi var ute och träna personsök som Ronja älskade och var proffs på...

Titta så vacker varg! Här har hon hittat den "försvunna" personen och skallmarkerar. Hon ska skälla tills jag kommer vilket hon gjorde galant varje gång!