Artros...

....som ni vet, ni som följer min blogg så förlorade jag min älskade Ronja i artros. Så tragiskt då hon var så pigg i huvudet, ville så mycket, var så levnadsglad och en riktig kämpe. Hon fick diagnosen när hon var 8 år gammal. Jag märkte att nåt var fel då hon inte alltid ville gå ut sista kissrundan på kvällarna och då hon morrade åt mig när jag skulle lyfta henne, jag blev chockad och visste direkt att nåt var fel, att hon hade ont så dagen efter ringde jag veterinären.

Vi behövde inte vara länge inne hos veterinären då vi fick beskedet att hon hade fel i lederna, var jätte stel och fick då medicin som vi skulle ge varje dag. Bara efter några dagar med medicinen så var som en valp på nytt, hon sprang, ville leka med kompisens hund, var en fröjd att se! Tänk om jag börjat ge henne glukosamin tidigare, då kanske hon levt några år längre.....

Jag började ge henne glukosamin också och det blev faktiskt lite bättre + smärtstillande då. Jag har så dåligt samvete idag att jag inte röntga henne när hon var unghund för det började då, vilket jag insett först för några år sen. När hon var ca 1 år så kunde hon ibland bara lägga sig ner på promenaderna och inte vilja gå, hon ville inte springa i onödan, trodde bara att hon var tjurig för hon ville ofta bestämma vart vi skulle promenera...hon kunde vara halt då och då efter att hon legat en stund, jag gick till veterinären 3 ggr. för detta då veterinären bara sa att hon var lite stel pga åldern och jag trodde ju på det. Inte visste jag att det fanns nåt som hette artros då, trodde på det och så var Ronja "bra" i några år, tills hon var 8 år. Kan som bli lite arg på den där veterinären som inte tog symptomen på allvar, som inte brydde sig mer om Ronja och gjorde en ordentlig utredning och såklart på mig själv som inte var mer "på". Men vad hjälper det nu...jag är mer uppmärksam på hundarna idag och har lärt mig en hel del...

Jag ältar detta om och igen, jag skulle ha bett dom röntga henne, tänk om jag visste detta redan då, då hade hon kanske kunnat leva några år till, då hade jag ju börjat med glukosamin redan då osv....usch vad ont det gör, känner mig som världens sämsta matte ibland....

Tack och lov att det finns medicin som gör att hunden kan leva ett bra liv trots sjukdomen. Jag fick nästan 5 extra år med min älskade Ronja tack vare medicin och glukosamin. Var uppmärksamma på era hundar, ju tidigare man upptäcker sjukdomen ju bättre. Jag vet inte hur länge Ronja gått med detta och haft ont innan vi upptäckte det, innan hon fick diagnosen men när jag tänker tillbaka så har hon nog haft det i princip hela livet men inte velat visa nåt utan kämpat på men som sagt när hon var åtta år så gick det inte längre. Jag som trodde att hon bara sträckt sig. Så börjar din hund halta eller uppvisar förändrat beteende så kontakta veterinär och var på, om dom inte röntgar eller kollar igenom hunden ordentligt så kräv att dom gör det.

Ronja var min första hund, där jag bodde fram tills Ronja var 4 år fanns bara en veterinär och jag var för okunnig och naiv kanske för att kräva att dom skulle kolla henne mer noggrant. Hon tittade på Ronja när hon gick, och trava och sa som sagt att det inte var nåt fel utan att hon bara sträckt sig. Men sen var hon ju symptomfri i flera år.

Jag är glad att Ronja var så glad och pigg ändå, hon hade ett bra hundliv ändå men önskar att jag visste om sjukdomen tidigare så jag kunde göra nåt åt det tidigare, kan inte låta bli att tänka att jag kanske kunnat ha kvar henne ett tag till då hon var så frisk och glad i övrigt och så pigg och klar i huvudet men på slutet hade hon för ont och kunde knappt gå och det är inget drägligt liv för en hund!Känns för orättvist ibland att en pigg och glad hund ska behöva somna in pga artros, hon ville leva in i det sista och hon är lite av en idol för mig trots att hon är en hund, hon kämpade på och levde livet trots sin sjukdom!

Jag har mycket dåligt samvete och man ältar och tänker om hit och dit men jag är stolt över mig själv att jag ändå tog rätt beslut i tid och inte drog ut på det länge och att jag fick 11 underbara, spännande, intressanta och lärorika år med Ronja. Hon öppnade en helt ny värld och vardag för mig.

Vila i frid min älskade, underbara Ronja, saknar dig massor!

Lite info om atros: 

Artros hund

Inledning

Artros, även kallat osteoartrit, innebär att en led är kroniskt inflammerad. Ledbrosket är skadat , ledkapseln förtjockad och ledvätskan uttunnad (dvs den smörjer inte leden lika bra längre). Dessutom bildas det i långt gångna fall benpålagringar runt leden. Tillståndet är smärtsamt.
Artros är vanligt. Så mycket som 10-15% av våra hundar beräknas ha någon form av artros. Tittar man enbart på äldre hundar är siffran ännu högre, 20-25%. Observera; artros är inte att betrakta som en normal åldersförändring utan det är ett sjukdomstillstånd från vilket den drabbade leden aldrig kan återhämta sig helt. Med rätt behandling kan man dock i många fall få leden att fungera bättre igen och inte göra så ont.

Orsak

Alla leder är uppbyggda enligt samma princip. Två ben som ska leda mot varandra måste ha ytor som kan glida mot varandra annars skulle ben skrapa mot ben i varje steg. Lösningen är att benändarna täcks av brosk som skapar glatta ytor och lätt glider mot varandra. Brosket har dessutom en stötdämpande effekt. För att ytterligare underlätta att ytorna glider mot varandra finns den smörjande ledvätskan. En ledkapsel håller ihop hela leden och insidan av kapseln täcks av en slemhinna.
Artros kan utlösas av på två sätt. Antingen har man en normal led som utsätts för en onormal belastning, dvs leden blir överarbetad och slits i förtid. Det andra alternativet är att leden har någon form av skada som gör att den slits trots normal belastning.
Den vanligaste orsaken till onormal belastning är övervikt. Tjocka tunga hundar belastar helt enkelt sina leder mer än andra hundar. Hårt arbete under lång tid kan också slita på på lederna.
Höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi och olika former av osteokondros är exempel på sjukdomar som leder till artros. Dysplasi innebär att ledytorna inte passar mot varandra som de ska vilket orsakar i instabilitet som resulterar i artros. Osteokondros innebär att ledbrosken inte utvecklas normal och utan bra ledbrosk skrapar ben snart mot ben och leder till inflammation och smärta.

Symtom

Typiskt ser man att unden är stel och halt. Klassiskt är att hunden är halt efter vila men att hältan försvinner när hunden varit igång och rört sig en stund. När sjukdomen gått långt värmer den dock inte ur utan hunden är halt hela tiden. Kraftig motion leder också till att hunden haltar mer. Man kan se att hunden tvekar att gå uppför (ont i bakbenen) eller nerför (ont i frambenen) trappor.
Andra symtom är att hunden kan ändra beteende, bli vresig, ömmar när man tar i leder, blir orolig, får svårt att sova men ligger mycket och har inte längre lust att göra något.

Diagnos

Symtomen är förstås viktiga och vid en klinisk undersökning böjer och sträcker man på lederna och försöker lokalisera en smärtande led. Ibland är förändringarna så långt gångna att man kan känna att hela ledkapseln är kraftigt förtjockad.
Röntgen används för att se hur stora förändringar det är i och runt leden men små förändringar kan missas. Numera har många av de stora klinikerna tillgång till artroskopi vilket populärt kallas för titthålskirurgi. Man går då in i leden via ett litet snitt i ledkapseln och kan titta runt på ledytor och ledkapsel. man kan utföra vissa operationer som tex ta bort lösa broskbitar och slipa bort skadat ben.

Behandling

Ju tidigare desto bättre. Kom ihåg att växtvärk inte finns hos hundar. En valp som haltar ska undersökas av veterinär. Kommer man snabbt fram till en diagnos så kan man förhoppningsvis operera och korrigera skadan så att hunden kan leva ett normalt liv med minimala reaktioner i leden.
Det finns många olika sätt att hjälpa en skadad led.
Mediciner
NSAID (non-steriodal antiinflammatory drugs) är antiinflammatorisk mediciner som säljs under många olika namn. De dämpar inflammationen i leden och därmed även smärtan. Man ska vara noga med att aldrig överskrida maximal dosering men i samråd med sin veterinär bör man prova sig fram till den minsta möjliga dosen som behövs för att hunden ska må bra. Man ska ju inte ge mer medicin än vad som behövs. Alla NSAIDmediciner kan orsaka störningarn i mage och tarm och då leda till diarre och/eller kräkning. Slutar man inte medicinera då kan hunden få blödande magsår.
Kortison är också antiinflammatoriskt men det försöker man undvika så långt som möjligt eftersom biverkningarna ofta är stora. Hjälper inte NSAID längre kan man prova kortison.
Andra smärtstillande mediciner som liknar morfin kan användas korta perioder om hunden har krafitga smärtor men de fungerar inte bra som långtidsbehandling och kan ha allvarliga biverkningar.
Natriumpentosanpolysulfat (Na-PPS) är ett medel som hjälper till att bygga upp nytt brosk och på andra sätt bidrar till en normalisering av leden. Det ges som 4 injektioner med 5-7 dagars mellanrum och effekten brukar hålla i sig 6-12 månader.
Hyaluronsyra ingår i den normala ledvätskan. I den inflammerade leden försämras ledvätskan men genom att injicera hyaluronsyra i leden kan man förbättra ledvätskan igen. På häst är detta en vanlig behandling och hästmänniskor brukar prata om att man ger hästen “tupp-kam” (beroende på att hyaluron ursprungligen utvanns ur tupp-kammar).
Kosttillskott och Foder
Glukosaminer är ämnen som i studier visat sig stimulera nybildning av brosk i skadade leder. Genom att ge glukosamin kan man fördröja slitaget av leden.
Omega 3 fettsyror, som bland annat finns i höga mängder i fisk, har en antiinflammatorisk effekt.
Specialfoder. Flera företag säljer foder som innehåller fettsyror och glukosaminer. Det förenklar för djurägaren som slipper hålla på med kosttillskott och istället bara ger mat som vanligt.
Bantning av överviktiga hundar är A och O för att ha en chans att förbättra för hunden. Kom ihåg att inte använda lightfoder när hunden ska banta. Lightfoder är bra för hundar som ska hålla vikten men ska hunden banta ska man använda ett riktigt bantningsfoder som innehåller alla vitaminer och mineraler hunden behöver men mindre energi.
Övrigt
Kirurgi. Artroskopi som nämnts ovan är ett sätta att både diagnosticera och behandla en del orsaker till artros. Det finns andra operationer som kan göras beroende på vad grundorsaken är till artrosen. I extrema fall finns det även möjlighet att precis som på människa operera in en konstgjord höftled.
Sjukgymnastik (fysioterapi). En bra sjukgymnast kan göra underverk med en stel och halt hund. Det är viktigt att behålla rörligheten i drabbade leder. Både för att minska smärtan men också för att en rörlig hund har lättare att motionera och därmed att hålla vikten. En hund med artros ska alltså inte bara ligga hemma på soffan utan behöver aktiveras men under kontrollerade former. Ett utmärkt sätt är att låta hunden simma eller gå i vatten. Det finns hundbad dit man kan gå med hunden och många av de stora djursjukhusen har stora rehabiliteringsavdelningar med pool och/eller en så kallad water-walker (enkelt beskrivet ett rullband i ett badkar) där man kan få hjälp att komma igång med träningen.

Förebyggande

Var uppmärksam på tecken symtomen som beskrivs ovan och sök hjälp i tid. Framför allt gäller detta valpar som är halta. Om någon säger att “det är nog bara lite växtvärk” så ska du sparka vederbörande på smalbenet och kontakta en veterinär istället. Om veterinären säger att “det är nog bara växtvärk” så sparkar du veterinären på smalbenet och byter till en annan som vet vad han eller hon pratar om.
Tänk på att hålla hunden smal och välmusklad.
För uppfödare gäller att använda friska och sunda djur i avel. Röntga för att upptäcka fall av höftledsdysplasi och armbågsledsdysplasi. Fuska inte genom att gå till oseriösa kliniker där man inte ger lugnande inför röntgen. Du kanske får ett bättre resultat men döljer bara ett problem som kan komma att förstöra din uppfödning längre fram, ge dig dåligt rykte och värst av allt producera valpar som får ledproblem och måste avlivas i förtid.