Ett nytt kapitel...

Nu bor jag ensam, på riktigt för första gången i mitt liv. Det är både skönt och jobbigt, är ju inte van och ibland känns det väldigt tomt och ensamt. Är van att alltid ha mycket och många omkring mig, åtminstone en. Min lägenhet känns så stor ibland, lite för stor.

Har dock upptäckt att det är kan va väldigt skönt att bo ensam och att jag behöver det! Bor ju inte helt ensam heller, har ju hundarna också...inte riktigt samma men ändå...Om man har nån, en partner så tror jag man vinner på att va särbos faktiskt. Man behöver den egna tiden, något som är ens eget, att bara kunna få vara ensam i sitt eget när man känner och behöver det. Jag kanske vill bo med någon när jag blir äldre....om jag nu vill va med någon, det får tiden utvisa, nu försöker jag skapa mitt eget, komma på fötter efter allt jobbigt och jobba med mig själv. Har flytt så mycket i mitt liv, bara rusat igenom allt och nu orkar jag inte det längre. Vill och behöver hitta mig själv med mig själv, det är allt i från lätt men behövligt. Jag tror mer på särbolivet idag, förr gjorde jag inte det alls. Jag kommer ta dag för dag och kämpa för att få bukt på sömnen m.m.