Lyxfällan...

Kollade lyxfällan för en stund sedan och det kostar att vilja ha en massa prylar. Tänk vad många som lägger så stor vikt på sånt som kostar. Varför måste man ha märkeskläder egentligen? Varför 3 bilar i stället för 1? Jag fattar inte, visst vill jag äga något, det vill nog alla mer eller mindre men när folk skuldbelägger sig pga prylar de knappt använder bara för att visa upp...eller? Stila? Själv lägger jag mer vikt i att ha hälsan, mina djur, tak över huvudet och mat. Jag är så himla nöjd med allt jag har! Jag bor i en gammal lägenhet, det är gamla dörrar och skåp, har min tjock-tv och mina djur, vänner och kärlek i livet, hälsan och kärleken är viktigast för mig. Inga prylar får mig att bli lyckligare, tror snarare många flyr i prylarna....jag flyr väl också men tack och lov så har jag ej hamnat i lyxfällan! Min lyx är mina älskade djur och vänner. Sen vill och behöver jag mitt egna krypin så blir det prima ;)

Komplimanger...

Vi svenskar i alla fall är inte så bra på att ge varandra komplimanger. Det ät tråkigt tycker jag då en komplimang kan göra en person så glad. Sen är vi nog väldigt dåliga på att ta emot komplimanger också. Varför? Får man inte tycka att man är bra? Själv är jag inte så bra på att ta emot komplimanger, jag tackar och skyndar mig att prata vidare med ett "men"... Jag gillar att ge komplimanger, jag bara är sån, tycker jag att någon är bra på något så vill jag tala om det, annars spricker jag :P

Tänk vad mycket trevligare det skulle bli i samhället om vi gav varann mer komplimanger och beröm mer än att slänga glåpord efter varandra! Tänk dig att gå med din hund förbi någon som ler vänligt och säger: "hej, fin hund du har" Tänk vad det skulle förgylla din dag! Jag har faktiskt lätt att ge komplimanger men som sagt ganska svårt att ta emot men jag tränar på det och någonstans "sätter" dom sig. Även om vi inte alltid ser eller tror på en komplimang vi får så bör vi ta emot den med värme och tro på att den personen som säger den menar det...en bra början i alla fall. Sen tycker jag inte man ska ge en komplimang om man verkligen inte menar det, bara för att "den" sägs så betyder det inte att den är ärlig men man brukar se och känna om personen som ger komplimangen menar det. Hur många kan säga 3 bra saker om sig själv? Alla har vi nåt bra, gör nåt bra och varje dag! Hur höga krav man ställer på sig själv och andra inverkar ju också i hur man ger och tar emot komplimanger...Detta är nåt att fundera på som jag tycker vi borde bli bättre på. 

Varför ska det vara så jäkla svårt....

Varför ska patienter som lider av ångest ha så svårt att få något ångestdämpande!? Jag blir så upprörd, det är inte rättvist! Ångest syns ju inte direkt, kan väl göra det men inte själva ångesten, en som brutit armen ser man ju är "sjuk" och har ont, fysisk sjukdom syns och då verkar det vara lättare att förstå. Inte verkar läkare tveka att skriva ut smärtstillande åt någon som brutit ett ben men ångestdämpande verkar då vara så himla svårt. Hör mycket om det och många som får kämpa fast de redan mår skit, kämpa för att få nåt som lindrar. Inte 17 nekar en läkare en diabetiker dennes insulin!!! Människan kan ju dö om den inte får sitt insulin, en person med svår ångest kan säkerligen dö av hjärtinfarkt tillslut om personen inte får nåt som dämpar. Det är så orättvist tycker jag...

Ångest är en sjukdom precis som t. ex. diabetes och patienten ska väl inte behöva be på sina bara knän om att få medicin. tyvärr så är många ångestdämpande mediciner beroendeframkallande men det är ju vissa smärtstillande tabletter också men det verkar då inte vara svårt att få smärtstillande men just ångestdämpande. Blir så frustrerad och upprörd! Det ska ej gå till så här i vården. Bättre hjälpa patienten innan han/hon bryter ihop!? Jag skulle då hellre bli beroende av en tablett än att gå med hög ångest hela dagar, det handikappar en människa på så många sätt. En del människor med ångest orkar eller vill knappt gå ut! Orkar ej resa sig ur sängen och läkare kan neka dessa medicin. Grrr, vad arg jag blir! 

Alla har rätt att välja själva tycker jag om de vill ta medicin och bör få det om man ber om det men med vetskapen om ev. biverkningar såklart och under uppföljning! Att vissa patienter får hur lätt som helst och vissa inget alls är så fel. Sjukvården är långt ifrån bra och pålitlig, så ska de inte vara, det ska ju vara en människas trygghet till stor del. Vet en som låg som knappt orkade kliva upp ur sängen pga ångest och gjorde det så bra och tog sig till läkaren till sist...Var så nära att få gå hem utan nåt som kunde lindra ångesten, var i sista minuten som denna fick nåt, tack vare den medicinen denna fick så kunde denna "leva" lite lättare i alla fall. Men tänk att personen i fråga var på väg att ej få nåt fast denna var helt förstörd, läst och hört allt för många såna här "berättelser". Tragiskt och skrämmande tycker jag.....

sorg...

Jag är vuxen men känner mig som ett barn...
Det sägs att jag är stark men känner mig svag....
Jag känner mig ensam men är inte ensam...
Vill va i din famn men det går inte...
Jag står vid flera stigar men vet inte vilken jag ska välja...
Känner en enorm saknad men inget kan ersätta den....
Jag trampar på men känns som jag står kvar på samma ställe...
Jag gråter och gråter men det känns som jag kan gråta mer och mer...
Jag kämpar på men allt tar sån tid, har så många frågor....
Varför, hur, om....men fortsätter kämpa på så finner jag nog den rätta stigen tids nog... 

/Johanna -2011

Fler lediga jobb, finns ett bra sätt att skapa fler jobb så fler kan arbeta!

Alltså skulle det inte vara bra om fler jobbade halvtid?! Då skulle fler kunna arbeta vilket leder till kortare arbetsdagar och mindre risk för utbrändhet, fler skulle slippa gå arbetslösa. Tycker 9 timmar på arbetet är omänskligt nästan, när ska man hinna bara vara!? Å vad jag önskar jag kunde styra regeringen hihi :P Nä men seriöst mycket handlar ju om vad man prioriterar också. Själv vill jag bara ha till mat, kläder och lite att kunna slösa på t ex: bio eller nån möbel osv...Folk känner ju att de måste jobba mycket för att ha råd med lånen och till alla prylar...kommer aldrig kunna förstå detta men är väl ej meningen att man ska förstå allt. När jag börjar jobba, om jag skulle bli frisk igen och orka jobba 100% så skulle jag ändå inte göra det ;P

Min framtida hund blir....

....en lapsk vallhund!!! Vill ha en sån. Vacker, spets, urhund, allsidig och VACKER. Hon ska nog heta Iza i så fall. Kommer nog ha en omplacering/blandis också då de står mig så varmt i mitt hjärta, bara börja spara pengar :P Kolla så fin hund:

Mål jag vill uppnå....

Har en massa mål iof. men dessa kommer nr 1. Ska verkligen försöka nå dessa och peppa mig själv. Kan inte misslyckas så länge man försöker och prövar :)

• Gå ner i vikt
• mer privatträning
• börja med en ny aktivitet
• bli bättre på att passa tider
• få bukt på sömnen
• äta bättre och mer regelbundet
• jobba med stressen
• lära mig säga nej och bli mer tydlig och mindre velig
• spara pengar till en framtida hund....( ev. en lapsk vallhund ). 

Ett nytt kapitel...

Nu bor jag ensam, på riktigt för första gången i mitt liv. Det är både skönt och jobbigt, är ju inte van och ibland känns det väldigt tomt och ensamt. Är van att alltid ha mycket och många omkring mig, åtminstone en. Min lägenhet känns så stor ibland, lite för stor.

Har dock upptäckt att det är kan va väldigt skönt att bo ensam och att jag behöver det! Bor ju inte helt ensam heller, har ju hundarna också...inte riktigt samma men ändå...Om man har nån, en partner så tror jag man vinner på att va särbos faktiskt. Man behöver den egna tiden, något som är ens eget, att bara kunna få vara ensam i sitt eget när man känner och behöver det. Jag kanske vill bo med någon när jag blir äldre....om jag nu vill va med någon, det får tiden utvisa, nu försöker jag skapa mitt eget, komma på fötter efter allt jobbigt och jobba med mig själv. Har flytt så mycket i mitt liv, bara rusat igenom allt och nu orkar jag inte det längre. Vill och behöver hitta mig själv med mig själv, det är allt i från lätt men behövligt. Jag tror mer på särbolivet idag, förr gjorde jag inte det alls. Jag kommer ta dag för dag och kämpa för att få bukt på sömnen m.m. 

Sorg, intressant program!

UR Kunskapskanalen sänder föreläsningen ”Att bearbeta sorg” (2010-12-02)
UR Samtidens presentation: ”Utifrån sina egna erfarenheter berättar Anders Magnusson om hur känslor av sorg kan upplevas, bemötas och bearbetas. Anders menar att vi i vår kultur inte riktigt accepterar sorgen, inte ger den plats – men att möta och förlösa sorg på rätt sätt kan frigöra energi och livslust.”                                                                                                                                                        Jag såg ett program på kunskapskanalen som handlar om sorg. Jag kände igen mig mycket och började reflektera mer över just sorg, vad det innebär och hur sorg kan se ut och bearbetas...har nog mycket sorg som ligger och gror som är oarbetat och jag tyckte programmet var så intressant och Anders som berättar om sorg i programmet berättar väldigt bra vad sorg är! Tycker ni ska titta på programmet, kan alltid lära sig nåt av det ;)
http://www.ur.se/play/161021-Där kan ni kolla!

julens alla krav och måsten...

Denna jul alltså, är aldrig på topp kring jul och tycker det är så hemskt att så många stressar ner sig och kräver så mycket av sig själva bara för en dag och att man ej kan ha såna dagar som julen även när det inte är jul! 
Alltså allt ska vara så perfekt och om livet ej är det just den dagen då? Jag försöker göra min egen jul som jag vill ska vara LUGN, skön och att man inte ska behöva nåt. Är man nere så är man och ska få vara det, vill man inte göra nåt särskilt så behöver man inte, man behöver inte ge julklappar om man inte tex har råd, är inte viktigt....till barnen kan jag tycka det och jag älskar att ge! Och slå in klappar! Men det ska ej vara nåt krav.

Många är så oroliga runt julen, många kanske åker iväg fast de egentligen ej orkar eller vill för att behaga nära och kära vilket är hemskt tycker jag, ska ej behöva vara så. Många ruinerar sig för materiella prylar för de ska minsann finnas julklappar. Jag vill att julen ska vara fridfull och ingen som är med mig ska behöva vara på topp eller köpa något! Jag vill bara ha lite sällskap, äta gott och mysa framför tv:n! 

Försöker att göra julen som jag vill ha den och jag pressar inte mig själv för den, jag är med dem jag kan vara som jag är med och som kan ta det lugnt och inte gör så stor sak av det hela. Jag önskar att alla kunde få vara avslappnade och inte ha dåligt samvete, kräva för mycket av andra och sig själva och må bra.......Önskar alla en skön och lugn jul!

Är arbete allt?!

Funderar ofta kring detta med arbete. Själv kan jag just nu inte arbeta, gör det mig till en mindre bra person eller en lat person som inte bidrar med något till samhället? Själv anser jag att ALLA människor kan utföra en aktivitet men alla KAN INTE jobba, bara att inse fakta och det finns ju inte ens jobb till precis alla.

Själv skulle jag eller ett av mina mål är väl att kunna arbeta lite i alla fall men det är inte det viktigaste i livet för mig och jag är inte olycklig för att jag inte jobbar. Någonting skulle jag ju vilja och kunna göra men just nu i så fall hemifrån men regeringen och myndigheter är ju inte så tillmötesgående, möts sällan halvvägs! Jag tycker att jag bidrar till samhället på flera andra sätt som tex. hjälper hundägare med deras hundar, hundproblem m.m. Jag och många andra måste arbeta så mycket med sig själv, först ofta, innan de kan arbeta med annat, ta ett jobb. Jag tycker det är fruktansvärt att människan ska arbeta till de är 65 år! Livet är inte arbetet! Många hinner ju inte annat än arbeta och allt för många stupar till slut, så tragiskt. Sen tycker jag att fler bör kunna arbeta halvtid eller 6 timmar för då blir det ju fler arbeten över till andra, då hinner man med annat, det låter då bra. Sen är det klart att det handlar mycket om vad man prioriterar och tyvärr måste man arbeta för att kunna handla för att över leva :( Jag är faktiskt tacksam till er alla som arbetar eftersom ni bidrar till de sjukskrivna, trist att det ska behöva va så men nu är det så i vårt samhälle. 

Kan filosofera om såna här frågor så jag blir gråhårig, anledningen till detta var en diskussion jag hade med en annan för några dagar sen och på denna lät det som att man mår bra, som att det är allt att få ett arbete...på sätt och vis är det ju tyvärr så och det är så sorgligt tycker jag. Tycker man hellre skulle dela ut pengar till alla så ALLA får det drägligt och sen arbetar alla så gott de kan, utifrån deras förmågor för att hålla samhället på fötter/igång. Nu är det som att man jobbar för att tjäna så mycket pengar som möjligt så man har råd med allt man vill ha och till alla sina lån...man ska "tänka på sig själv" och visst, det bör man men om man enbart gör det så blir det inte så bra. lätt att man glömmer vad som är viktigt.......

Dagens stress...man får inte glömma att ge tid åt sig själv också!

Nåt jag lär mig och blir bättre och bättre på är att prioritera och ägna mig själv lite tid. Försöker att göra avslappningsövning minst en gång varje dag för att varva ner, få bukt på min stress och ångest och för att "lära känna" mig själv mer. Spikmattan är bra, den fungerar oftast. Det räcker med att ligga på den 10 min. Försöker att bara tänka på andningen och låta tankar glida förbi....är svårt men bara att jag försökt gör mig nöjd för jag har aldrig unnat mig egen tid och bara stressat på och kör gärna på i 180! Men eftersom min kropp inte orkar köra på i samma takt längre så måste min vardag förändras med b.la. att varva ner och inte ta på mig för mycket. Har så lätt att tänka på hundarna m.fl. före mig vilket leder lätt till att jag "bryter ihop" Mitt mål är att lära mig lagom.

Det jag tycker är så tråkigt med samhället idag att alla har så fullt upp hela tiden, man glömmer lätt att varva ner och bara göra nåt lugnt för en själv eller bara ställa sig och observera det som är just nu. Alla verkar rusa fram så det är inte lätt om man är stresskänslig att varva ner men jag ska klara det! Less på bli utbränd. Man förlorar så himla mycket när man stressar genom livet, jag har märkt med mig själv allt för många gånger att jag gjort saker men inte riktigt känt mig närvarande, njutit av det, för jag har varit så stressad! Svårt att njuta av det man gör när man hela tiden tänker på nästa sak man ska göra eller nästa möte man har inbokat osv...Jag har lång väg kvar och kommer alltid behöva tänka på att inte skena iväg, vissa dagar lyckas man andra inte men bra att vara medveten om det i alla fall, ett bra första steg. Jag vill kunna vara mer "hör och nu" Många inklusive jag är så bra på tänka vad som hände då, händer sen, måste hit och dit!

Glöm inte:
> Att pyssla om dig själv!
> Dina vänner!
> Att vara mer i nuet!
 

Knockade mig själv idag!

Ha inte vantar på er, stickade vantar om ni ska kasta pinne till dogsen, skulle göra det i skogen idag och så fastnade den jäkla pinnen och åkte rakt i skallen på mig! Gjorde så jäkla ont! Jag blev så sur, svor rakt ut och sen började jag lipa ha ha! Kan ju berätta att jag ej vaknade på nån bra sida idag ;P Hundarna bara satt där och tittade på mig där jag stod och grät...sen hade vi kul med pinnen igen, fått en bula på skallen också hehe...

Denna jäkla sömnbrist!

Å, så less jag blir på sömnproblemen! Har testat nästan allt jag fått tips om, spelar ingen roll viken tid jag lägger mig tar ändå sån tid innan jag somnar och somnar djupt först efter 06.00 på morgonen. Vaknar till minst en gång/natt av mardrömmar och oro ibland ångest. Är man ej trött av att ha sovit dåligt och för få timmar så är jag trött av att ha sovit för länge in på dagen :(

 Har börjat med avslappning varje dag vilket är svårt då jag är stressad inombords men ibland blir jag avslappnad. Men inte när jag lägger mig, då blir jag klarvaken och tankarna bara snurrar skallen! Ska testa med spikmatta, ska köpa en och lägga mig på den när jag ska sova och testa det. Vill verkligen inte ta sömntabletter! Var hemskt att ta propavan, vaknade ändå och av ännu värre mardrömmar och panikattacker. Hoppas att ni där ute får sova!!!!

Skratta till dessa!

Jag satt en kväll lite uttråkad och då hittade jag dessa och jag garvade kan jag lova!

Stresshantering....

Stress & hur det påverkar oss.

Jag är ju mycket av en grubblare och vilket både kan vara positivt men kan också bli väldigt påfrestande, ta mycket energi. Jag tänker ofta på detta ämne, stress då den varit en del av mitt liv så många år och den blir värre mycket pga hur vårat samhälle ser ut med all dess krav! Jag har läst mycket om stress då jag själv lider av det och vill bli fri den. Jag skriver mycket utifrån av det jag läst i en bra bok jag har som handlar om hur man kan bli fri sin stress, ändra sitt beteende men också utifrån egna erfarenheter och upplevelser. Jag vill och känner att jag behöver dela med mig av detta då jag ser hur folk mer och mer blir utbrända i samhället osv…

Det finns ju olika orsaker till varför vi är stressade, vissa människor är mer benägna att stressa och stressa upp sig över saker och ting som man kanske egentligen inte behöver stressa över, man planerar kanske in för mycket, har svårt att säga nej, svårt att släppa tankar och olika händelser, vissa psykiska sjukdomar kan bidra till stress men stress kan också vara ett flyktbeteende t. ex. stannar man upp och varvar ner kommer lätt tankar och känslor upp till ytan och det är många rädda för. Det är viktigt att reflektera över sina beteenden, reaktioner och över sitt mående överlag, ju mer man ser och vet om sig själv desto lättare och bättre kan vi hantera andra människor, förklara varför vi gör som vi gör och och är som vi är. Själv är jag väldigt medveten om mina brister och problem men jag lär mig mer ju längre jag lever och jag är inte medveten om allt, det är ingen. Min stress beror inte på att jag jobbar mycket, vill göra karriär utan mer för att jag känner att jag inte kan leva upp till samhällets alla krav, känner mig misslyckad och blir ledsen av att se hur det är runt omkring mig att folk rusar genom livet, genom allt, inte stannar upp och tänker och jag är ”glad” att min stress beror av psykiska problem mer och känslomässiga problem än att det är för att jag måste/vill jobba, ha dyra materiella saker, göra karriär och att jag har så svårt att acceptera mina begränsningar. Alltså jag vill så mycket vill va bästa vännen, partnern, medmänniskan, matten osv men måste få tänka på mig själv också, vad jag orkar och vill och kan. Det stressar mig mycket då jag ofta är så frustrerad av att jag inte orkar allt jag vill. Jag vill orka så mycket mer men börjar inse att jag måste acceptera att jag nog aldrig kommer att bli, få precis så mycket ork som jag vill och en gång hade!  Jag själv tror även stress kan vara ärftligt, min mamma t ex. har väldigt lätt för att stressa och sken iväg. Stressen i sig ger oss samma symptom, beteenden och skador. Ett organ som påverkas mycket är binjurarna som av stress tillslut blir utbrända vilket kan leda till ångest, depression m.m. När jag läste det så tänkte jag att ångesten kanske inte är min grundproblematik utan stressen, hur jag hanterar tankar, känslor, måsten, krav och allt som händer runt omkring. Men egentligen spelar det ju mindre roll då jag lider av stress och kan förändra den…

Jag blev utbränd första gången när jag var bara 18 år, Jag hade stressad nåt enormt en längre tid, sov dåligt och mycket runt omkring mig var upp och ner. Jag svimmade 3 gånger, föll och slog mig i huvudet så jag fick hjärnskakning. Låg på lasarettet i 3 dygn och läkarna tog en massa prover men de fann ingen medicinsk anledning till att jag svimmade utan de frågade om jag varit under hård press och stress sista tiden. Jag svimmade alltså pga stressen. Jag lider mest av inre stress som orsakas av ångest, tankar, krav, måsten m.m. Jag har svårt att vila och jag har förstått för en tid sedan att det beror på att när jag vilar så får jag ångest eller blir orolig så mycket av min stress beror på ett invant beteende och jag själv bidrar till den. Vad det än beror på så påverkas man både psykiskt, fysiskt och emotionellt av stress. Visst är det svårt att varva ner i ett stressigt samhälle och vi påverkas så otroligt mycket av varandra men det måste gå att bryta och jag måste tro att jag kan lära mig hantera min stress! Andra gången jag blev sjukskriven pga utbrändhet var jag 23 år. Jag låg och sov i princip 2 år av mitt liv, var som en zombie. Trots detta har jag så svårt att hantera min stress och hamnar till och från än idag i svackor då jag känner mig utbränd.

Jag tänker skriva ner det viktigaste och det jag känner att jag vill dela med mig av från boken. Jag upptäckte att så mycket av detta ser jag hos vänner och bekanta och i mig själv, jag vill ändras.  

Inledning: När man är stressad till max-kris på jobbet, hopplösa barn, jobbiga förhållanden ja när allt känns hopplöst så kan kravet på avslappning bara bli ännu en belastning men man är aldrig för upptagen för att ta tio min. paus. Ju mer stressad du är ju mer viktigt ät det att koppla av och samla nya krafter. Du behöver inte svettas på gymmet eller fara ut och jogga utan det räcker med några minuters effektiv avspänning för att motverka stressens skadeverkningar, skadeverkningar som kan förstöra  både hälsa, karriär och relationer. Jag har själv upplevt detta, allt detta har jag fått uppleva pga. Stressen.

·        

·         Stress är kroppens fysiska reaktion på yttre påfrestningar , särskilt hot, utmaningar eller förändringar.

·         Allt fler och fler sjukskrivs pga samhällets höga tempo och höga krav!

·         Vanligare i dag att folk sjukskrivs pga stressrelaterade sjukdomar än förkylning.

·         Stress är smittsamt!

·         För lite stress är inte heller bra.

·         Långvarig stress gör att man löper stor risk för hjärt och kärlsjukdomar, ångest, depression, sömnproblem, panikattacker m.m.

·         För lite stress- otillräckliga utmaningar leders till stristess, brist på personlig drivkraft som leder till dålig självbild osv…

·         Optimal stress- Rätt mängd stress i livet gör det möjligt för dig att utnyttja möjligheter, möta utmaningar och tänja på gränserna, du klarar av problem utan svårigheter och känner dig nöjd när du utfört något bra.

·         För mycket stress- trots fysisk eller psykisk utmattning driver du dig själv vidare  med allt sämre resultat. Då du ständigt pressar dig blir du överansträngd och upptäcker att du har svårt att slappna av.

·         Utbrändhet- varningssignalerna är tydliga och om du inte lyssnar till dom kan du bli utbränd, få fysiska eller/och psykiska  konsekvenser.

·         Stress kan leda till under eller övervikt!

Människor reagerar olika på stress. Det kan bero på tidigare upplevelser och erfarenheter som traumatiska upplevelser. Vissa personer, så kallade A-människor är mer stresskänsliga än andra det kan visa sig genom att de pratar och äter fort, lever i ett högt tempo och nästan förväntar sig att andra ska va lika driftiga, alltid på språng, svårt att lyssna, avbryter och låter ingen prata färdigt, svårt att va still, undviker att va stilla, överkänslig mot kritik men är kritisk mot andra, lättirriterad. Typ A-människor har dåligt tålamod mot de som kanske inte är lika snabba som dom, har svårt att tolerera andras misstag. Det viktigaste att komma ihåg är att typ A-människan är en stor del av sin stress själv!

Det som är så bra är att detta går att förändra och man kan ha vissa bitar av typ A-beteenden. Typ av beteenden blir tyvärr allt vanligare i vår målinriktade kultur som leder till en ökning av fallen stressralaterade sjukdomar!

Varningssignaler: Stressen har en tendens att smyga sig på oss även när varningsignalerna börjar blinka, trötthet, värk, sömnproblem så är det vanligt att vi bara fortsätter köra på som vi gör, tar värktabletter och hoppas det ska lösa sig.

Tidiga varningssignaler på stress är:

·         Irritation, otålighet, vresighet, tendenser att anklaga andra för sitt dåliga humör.

·         Överkänslig, pessimistisk.

·         Trötthet, sömnproblem, vaknar trött.

·         Förändrade matvanor-äter mer eller mindre.

·         Ökad användning av alkohol och tobak.

·         Illamående, magproblem.

·         Koncentrationssvårigheter, dåligt minne.

·         Oförmåga att tänka klart, svårt att fatta beslut.

·         Saknar perspektiv på saker och ting, hakar upp sig på detaljer.

·         Efterhängsen känsla att ej ha nog med tid.

·         Mental utmatting, utbrändhet.

·         Panikattacker, ångest.

·         Minskat självförtroende.

·         Depression, negativitet.

·         Fientlighet och bitterhet.

·         Ojämt humör, gråtmild.

·         Brist på humor, mardrömmar.

·         Muskelspänningar, värk i huvud, axlar, rygg och nacke.

·         Torr i munnen, spänd i käken.

·         Handsvett, kalla händer.

·         Dålig matsmältning, halsbränna.

·         Urinvägsinfektioner.

·         Andningsbevsär.

·         Hjärtklappning.

·         Återkommande förkylningar.

·         Impotens, minskad sexlust.

·         Under eller övervikt.

·         Ilska och aggressivitet.

·         Ständigt prat, vana att avbryta andra.

·         Nervösa beteenden som att bita sig på naglarna osv.

·         Arbetsnarkomani eller mental frånvaro.

·         Social tillbakadragenhet.

·         Tvångsmässiga beteenden.

·         Dålig hygien.

Man kan minska stressen genom att göra tio min. pauser, avslappningsövningar, yoga eller bara sitta rakt på en stol, blunda och bara tänka på andningen, andas genom nästan.

Gyllene regler för inre lugn:

1.       Stressa inte när du äter, pratar eller rör dig.

2.      Ät bra och sov gott.

3.      Ha en god hållning.

4.      Motionera regelbundet.

5.      Andas djupt.

6.     Lev i nuet.

7.      Tänk positivt, kreativt, se de ljusa sidorna.

8.     Ersätt negativ inre monolog med positiva påståenden.

9.     Var mer bestämd, lär dig säga nej.

10.  Uppför dig väl.

11.    Behandla dig själv och andra med kärlek och respekt!

12.   Tala lugnt och lyssna uppmärksamt.

13.   Slå av på takten.

14.   Ta dig tid att ha roligt.

15.   Vistas utomhus.

16.  Ta korta pauser under dagen.

17.   Lär dig känna igen tecken på stress hos dig själv.

18.  Skratta!

19.  Le även om det blir konstlat till en början.