sorg...

Jag är vuxen men känner mig som ett barn...
Det sägs att jag är stark men känner mig svag....
Jag känner mig ensam men är inte ensam...
Vill va i din famn men det går inte...
Jag står vid flera stigar men vet inte vilken jag ska välja...
Känner en enorm saknad men inget kan ersätta den....
Jag trampar på men känns som jag står kvar på samma ställe...
Jag gråter och gråter men det känns som jag kan gråta mer och mer...
Jag kämpar på men allt tar sån tid, har så många frågor....
Varför, hur, om....men fortsätter kämpa på så finner jag nog den rätta stigen tids nog... 

/Johanna -2011