Ångest är en sjukdom precis som t. ex. diabetes och patienten ska väl inte behöva be på sina bara knän om att få medicin. tyvärr så är många ångestdämpande mediciner beroendeframkallande men det är ju vissa smärtstillande tabletter också men det verkar då inte vara svårt att få smärtstillande men just ångestdämpande. Blir så frustrerad och upprörd! Det ska ej gå till så här i vården. Bättre hjälpa patienten innan han/hon bryter ihop!? Jag skulle då hellre bli beroende av en tablett än att gå med hög ångest hela dagar, det handikappar en människa på så många sätt. En del människor med ångest orkar eller vill knappt gå ut! Orkar ej resa sig ur sängen och läkare kan neka dessa medicin. Grrr, vad arg jag blir!
Alla har rätt att välja själva tycker jag om de vill ta medicin och bör få det om man ber om det men med vetskapen om ev. biverkningar såklart och under uppföljning! Att vissa patienter får hur lätt som helst och vissa inget alls är så fel. Sjukvården är långt ifrån bra och pålitlig, så ska de inte vara, det ska ju vara en människas trygghet till stor del. Vet en som låg som knappt orkade kliva upp ur sängen pga ångest och gjorde det så bra och tog sig till läkaren till sist...Var så nära att få gå hem utan nåt som kunde lindra ångesten, var i sista minuten som denna fick nåt, tack vare den medicinen denna fick så kunde denna "leva" lite lättare i alla fall. Men tänk att personen i fråga var på väg att ej få nåt fast denna var helt förstörd, läst och hört allt för många såna här "berättelser". Tragiskt och skrämmande tycker jag.....
Du verkar ha nått en insikt du alltför länge blockerat mentalt i din rädsla att falla offer för missbruk och kriminalitet, två djupt laddade begrepp. Världen är föränderlig, men alltid situationsbunden. Sociologiska normer har genom utbildningsväsendet och ensidig medial rapportering programmerat medborgaren att frukta pekpinnen och uppföra sig laglydigt i alla tänkbara sammanhang, även när förnuftet föregår logiken. Emellertid, när man tillåter sig själv att likvidera normer, moral och inövade värderingar på det sociologiska planet, återstår endast en instinkt och en sinnlig förnimmelse om hur man visar sig själv kärlek och omtanke, även om det är på bekostnad av sin annars laglydiga livsstil.
SvaraRaderaDock är det endast när man nått det yttersta vägskälet, som man kan fatta ett avgörande beslut. Detta beslut kommer ha konsekvenser som förnyad ångest och skamkänslor, kanske även relationsmässiga svårigheter, varför man måste lyssna till sin inre röst och därefter agera som man finner riktigt och moraliskt försvarbart i sin egen domstol.
Fenomenet att samhällelig praxis kan vara irrelevant och förvridet dehumaniserande i vissa sakfrågor är en verkighet varje individ bör vara medveten om, hur påfrestande det än må vara för den lilla inrutade människan och hennes självupplevt skyddade tillvaro, vilken olyckligtvis för all framtid är dömd att vara falsk om en uppriktighet inför jaget aldrig är ett alternativ på dagordningen.
R.