Att inte "vilja" ha barn och vara särbos, konstigt?

Är man konstig då? Jag får ganska ofta frågan: "när ska du skaffa barn" eller: "vill inte du ha barn" Nej, de vill jag nog inte, eller jag vill men ändå inte av fler olika anledningar, känns bl. a. som att de inte riktigt är min grej eller vad man nu ska säga, inte mitt kall liksom utan hundarna/djur är mer mitt kall här i livet och en framtid i ett litet hus med gubben och jobba på min egna utveckling, jobbet jag gör med mig själv. Det tar mycket tid och energi, skulle inte orka med att barn som det ser ut för mig just nu och jag börjar bli till åren och vill inte vara 40 när jag "får mitt första barn" Känns som att jag inte är en mamma bara. Svårt att förklara. Man har ju som fått blickar och hört ett å annat när man säger att man troligtvis inte kommer skaffa barn men verkar ändå vara ganska många där ute som inte vill ha barn, inte bara jag ;P Jag tycker inte alls illa om barn och visst kan jag nån gång ibland tänka tanken: "tänk vilken otrolig känsla att få ha sitt egna barn i sin famn" Men sen vaknar jag som upp och det passar sig verkligen inte med ett barn för mig i livet....just nu i alla fall. Tyckte de var lite roligt när man kompis sa i går när vi satt och pratade om detta: "inte gör de nåt om du inte skaffar barn, världen är redan överbefolkad"

Sen får man ju frågan titt som tätt: "men ska ni inte flytta ihop" Nej, har ingen brådska med det, kan hur som helst inte flytta som det ser ut just nu ändå och vi har det väldigt bra trots att vi inte bor ihop :P Vi lever ju ändå ihop liksom. Det finns både fördelar att bo ihop och att vara särbos. I framtiden vill vi ju flytta ihop men de blir när det blir. För en gångs skull har jag inte bråttom och rusar in i nåt.