Det här med relationer....

...varför ska de vara så krångligt och svårt ofta? Kanske inte är det för alla men för mig blir de ofta svårt. Jag tycker det är lättare med djur, inget krångel, dom finns där oavsett på nåt sätt. Jag önskar ibland att jag kunde vara mindre känslig och brydd och att jag inte var den som oftast ska ta tag i saker och ting som t. ex. bestämma träff med nån kompis, oftast jag som hör av mig först men samtidigt är de ju sån jag är, jag är driven av mig, rakt på och rätt fram och jag är den som oftast ordnar spelkvällar och filmkvällar men ibland blir jag besviken då jag ibland känner att jag inte får samma engagemang tillbaka. Man blir så ledsen då man tror att någon är ens vän och så visar de sig att det inte är så... det är som jag sagt tidigare ett givande och tagande i alla relationer. Jag har tack och lov en enkel och bra relation med gubben och hundarna! Önskar ibland att jag vore kille för dom verkar inte analysera och tramsa lika mycket. Förut gjorde jag allt för att hålla kvar i mina relationer, även om många var/är energitjuvar eller aldrig har tid å ses eller tog mig för given men idag gör jag inte det längre. Får jag inget tillbaka eller aldrig prioriteras så får det vara, då kan jag lägga energin på annat. Jag kan ta att jag är den som oftast hör av mig och den som hör av mig före och som kommer på saker men man behöver nåt tillbaka också. Jag kan ta det men inte att bli tagen för given som sagt. Jag respekterar mig själv mer idag. Jag har ju alltid varit den som ställer upp i vått och torrt, hjälpt alla runt omkring och glömt mig själv å mitt egna liv å aldrig tagit hänsyn till mig själv men idag kan jag säga nej, jag tänker mig på mig själv, vad jag behöver, har blivit utnyttjad så mycket pga. min naiva sida, godtrogna sida, min snällhet...inte längre... har sållat bort några energitjuvar senaste året. Jag är fortfarande snäll, kommer alltid ställa upp för mina nära och kära men jag kan säga nej om jag ej orkar vara hundvakt t. ex. Jag kommer finnas där för mina nära och kära men kräver samma tillbaka. Jag har svårt att förstå å acceptera att folk, vänner aldrig har tid att umgås i dagens stressiga samhälle för jag kommer och tar mig alltid tid för mina nära och kära, även om de är för en kort stund ibland. Jag tänker inte låta arbete eller skola bli hela mitt liv, det viktigaste för mig är men fritid, mina hundar, mina nära och kära, det är inte jobbet eller skolan som ska ta mest av min tid, även om jag kunde så skulle jag ej jobba eller plugga heltid då jag prioriterar mina intressen och mitt liv hemma mer. Det är inte jobbet jag ska leva med resten av mitt liv, det är oftast mest ytligt på jobbet eller i skolan. Det är dina nära och kära och ens vänner som står vid din sida när du är ledsen, dom du oftast umgås med på fritiden. Det är inte så svårt att dra iväg ett sms då och då och bara fråga hur läget är, man hör alltför ofta idag: "jag hinner ej, har inte tid" Usch vad jag har börjat avsky den meningen haha! Man har alltid tid att skicka eller svara på ett sms, de kan man göra när man sitter på dass till och med. Men jag tror att det blir krångligt för mig det här med relationer för jag prioriterar och tar mig tiden att umgås men mina vänner, jag HAR just nu mycket tid att umgås, alla har ju inte det då man måste jobba för att få pengar för att överleva, tragiskt nästan men så är de ju idag. Jag hoppas att jag kan klara av en halvtidstjänst men mer blir de nog inte då jag ej är brydd om prylar, kläder och sånt men och för att jag inte skulle palla mer med tanke på min sömnproblematik osv... Man behöver inte umgås ofta för att man är vänner eller familj men nån gång i alla fall och nån gång kan man ju dra iväg ett sms eller ringa en sväng....knepigt, är väl från en annan planet eller nåt ;P